Olika förutsättningar, olika utmaningar

  • 26/10/2019

I årets Elitserie finns 14 lag. Som tidigare. Av dessa lag har nio hall och resterande fem spelar utomhus. I ur och skur. Och ibland i sol med minus fyra grader och vindstilla. Sådana dagar finns faktiskt. Tro mig. Åtminstone en eller två per säsong.

Av de fem utomhuslagen har vårt kära IFK längst till en inomhushall för att på försäsongen bedriva träning på fullstor bana.  Närmast är Örebro, 100 km och därefter Vetlanda och Nässjö 150 km. Bajen och AIK åker till Uppsala och Relitahallen,70 km, Frillesås till Ale arena, 70 km och Bollnäs till Edsbyn 35 km. (Sirius spelar sina matcher utomhus på Studenternas, men har tillgång till Relitahallen för träning. Främst på försäsongen.)

Under den viktiga försäsongen har IFK:s spelare och ledare kuskat runt i buss sådär 4 000 km för att få is på stor bana och hitta matchmotstånd. Det handlar om att träna matchlikt. Det vill säga öva på den bana som har de mått som man senare ska tävla på. Helt enkelt vara lika förberedd som kommande konkurrenter. Inte träna fotboll på grus, om matcherna sedan sker på gräs. Eller inte träna simning i öppen sjö om tävlingarna sedan sker i inomhus i uppvärmd bassäng.

Häromsistens, vid ett träningspass i Stinsens arena i Nässjö, blev det 90 min träning, 300 km i buss och dagsutflykten tog ca 9 timmar.

Således är IFK:s förutsättningar något annorlunda än en klar majoritet av sina motståndare. Det är förstås inget att gnälla om. Och det gör ingen heller. Inte ens undertecknad med denna text. Det är dock väl värt att uppmärksammas. Det kostar att åka buss. Både ekonomiskt, ca 300 000 under en försäsong inkl mat, boende mm, och det tar tid och sliter på kroppen. Hursomhelst, det gäller bara att gilla läget. Att göra det bästa av situationen.

På tal om att åka buss. IFK anordnar en resa under höstlovet för ett femtiotal ungdomar till Vetlanda Hydro arena. Allt för att våra unga lirare ska få känna på en riktig bandyis. Utan inverkan av milda höstvindar. Eller nederbörd.

Avslutningsvis. Föreningen jobbar energiskt för att få till en hall. Inte alltid i medvind. Och inte alltid i motvind.  Men oftast det sistnämnda. Men än så länge har vi energi kvar. Och fortfarande idéer. Så hav förtröstan, käre bandyälskare.

Allra sist. Kommunledningens tankar om att flytta hela det nuvarande idrottscentrat till riksväg 50 lär vara en vision. Det vill säga ett framtida önskvärt tillstånd. Det tillståndet tror inte jag på. Jag kallar det utopi. Skulle mycket väl kunna rimma på ett ord som börjar med bokstaven i.

Läs alla tidigare kåserier på http://www.ifkmotalabandy.se/foreningen/bloggen/

//Pär Höckert

3 Svar till "Olika förutsättningar, olika utmaningar"

  • comment-avatar
    DN
    26/10/2019 (20:10)
    Reply

    Det här handlar ”tyvärr” om mer än dagens A-lagsverksamhet. Det handlar om barn, ungdomar, föräldrar, anställda, ideella krafter. Helt enkelt föreningens existens i framtiden.

  • comment-avatar
    Lars Ljungberg
    26/10/2019 (19:10)
    Reply

    Tack Pär för en bra diagnos för hur kommunen tänker. Det är som du skriver en utopi som dom styrande håller på med! Ska vi ha ett elitserielag kvar i Motala måste det till en hall. Men tyvärr, dom styrande bara förhalar det hela tiden.

    • comment-avatar
      Agneta Lindgren
      26/10/2019 (20:10)
      Reply

      Bra skrivet Per! Det är djupt olyckligt att elitbandyn har så olika förutsättningar. Alldeles för långa resor till träningar runt om i Sverige!
      IFK har kämpat länge för en hall, det är dags att Motala kommun tar tag i frågan ordentligt !!! Tänk vad mycket tid som ungdomarna
      lägger ner i form träning och intresse för denna sport! Motala kommun ta tag i detta nu!


Kommentera

.