Om träningskultur, del 2

  • 20/06/2018

En av landets främst hockeycoacher hette Tommy Sandlin (1944-2006). Jag tror det var han som lanserade den s k Framgångspyramiden. Om detta har jag skrivit tidigare på denna hemsida.

Sandlin, med sju SM-guld och ett VM-guld på meritlistan, var inspirerad av den legendariske  amerikanske basketcoachen John Wooden (1910-2010, nästan 100 år!).  Om Wooden finns det mycket att säga. Förutom att han var en stor tänkare och ledare lär han varit mästare på s k one-liners eller kloka konstateranden. Typ ”If you are not making mistakes, then you are not doing anything” eller ”Success is peace of mind which is a direct result of self-satisfaction in knowing you made the effort to become the best of which you are capable.”

Pyramid of success är en modell, lämplig för alla lagbollsspel, och innehåller ett antal byggstenar/block. Hörnstenarna är energi och entusiasm. Och i botten- mellan hörnstenarna – ligger det vänskap, samarbete och lojalitet.

Grundstenarna är beroende av varandra. Den ena vilar mot andra. Allt sammanfogas med

hjälp av ambition. Ledaren/tränaren ska vara murarmästare, säger Sandlin. Mitt i bygget är stenen Laganda placerat. Som en stabilisator. Laget före jaget.

Övergången från den beskrivna modell till höger, till begreppet träningskultur och min konkreta definition av densamma är inte stor. En idrottsförenings kultur handlar ofta om dess medlemmars sedvanor, beteenden och traditioner. Man brukar eller brukade göra på ett visst sätt. Kulturbärare finns och präglar föreningen. Vanor har ärvts och förhoppningsvis utvecklats. Förfinats. Ibland, inte så sällan faktiskt, kan kultur vara hämmande. Gamla ”föreningsstötar”, såväl spelare som ledare, kan kan vara motståndare till förändring och progressivitet. ”Så har vi aldrig gjort. Det har vi prövat förut..”

Träningskultur  handlar i mina öron bl.a. om att spelaren har anammat självklara saker som att alltid närvara på varje träningspass. Är jag handskadad kan jag löpa eller åka skridskor. Är vänsterfoten skadad kan jag nyttja övriga kroppsdelar. Att alltid göra sitt bästa. Att alltid vara i tid och ha utrustningen i trim. Att emellanåt fråga sig själv, med god självinsikt; Gjorde jag mitt yttersta idag? Peppade jag min lagkompisar? Gav jag beröm, positiv kritik till nå’n lagkamrat? Tar jag igen missade träningspass? Var jag förberedd med rätt bränsle; mat och vätska?

Om jag gör två extra halvplansrusher tre ggr per vecka efter ordinarie isträning –  innebär detta att jag åkt cirka 4 km mera under en säsong, i maxfart, än övriga. Inte dumt att ha i ben och under hjälmen sista matchkvarten! Om jag dessutom innan jag hoppar in i duschen, pumpar 40 situps, 40 armhävningar och 40 upphopp, somnar jag så gott.

”Blåmärken försvinner, vinstpoängen består”, myntade Sandlin.

I övrigt finns inget att förtälja. Möjligen att det är 129 dagar till IFKs elitseriepremiär, hemma mot Vänersborg. Håll ut!

//Pär Höckert

1 svar till "Om träningskultur, del 2"

  • comment-avatar
    Patrik
    20/06/2018 (16:01)
    Reply

    Mycket bra skrivet. Janne Andersson tänker nog mycket i dessa banor och jag tror att det kan ge resultat i vm.


Kommentera

.