De här raderna plitar jag ned efter en tre veckors lång bilfärd och ca 480 mil utan att prata bandy. Kroatien, Slovenien och Österrike i all ära, men några bandyfästen är dom inte. Inte än. Nåja, helt sant är det väl inte, det där med uteblivet bandysnack – fick nämligen kontinuerliga rapporter från klubbchef Beckne om fighterna mot både Jenisej och Tellus. Uppenbarligen två väl genomförda duster. Trots en förlust. Detta borde båda gott.

Det måste vara herrans många år sedan som IFK hade fyra lirare (Kettunen, Gillgren,  Viktor Spångberg och Flore’n) i U21 landslag. Har det nånsin hänt?  Dessutom de två förstnämnda i finska laget. Hursomhelst är det oerhört positivt att spelarna får träna och spela på högsta nivå och stimuleras av annan proffsig miljö. Jag har förstått att IFKs spelare gjorde bra ifrån sig. (Osis att Spångberg tvingades ge återbud pga en handskada).

I många berättelser, sagor och fabler beskrivs räven som klok och listig. Precis så skulle jag vilja att IFK uppträder i vinter. Ett beräknande spel som bygger på att hushålla med krafterna. Ett smart eget spel. Klurigt och lurigt, ungefär som coach Sjöholm själv var  som målfarlig ytterhalv. Med detta menar jag bl att våra blåvita hjältar försöker att efter bästa förmåga;

• själva styra matchtempot (vila när det behövs och öka takten när läge uppkommer.)
• utnyttja motståndarens misstag
• matcha rätt egna spelare mot motståndarnas
• matcha egna och heta spelare hårt och vila dessa när det är läge
• alltid hitta positiva saker och inte gräva ner sig i motsatsen
• ha en plan för återhämtning, då täta matcher och långa resor tär på både fysiska och mentala krafter

För övrigt känns det tryggt att Björn Beckne kompletterar ledarteamet. Hans vinnarinstinkt, engagemang och noggrannhet kommer att bli viktiga faktorer för IFK  denna vinter.

//Pär Höckert