02 feb Dagbok med svenska P19 landslaget i Syktyvkar, JVM, 24-30 jan 2017
Tis 24 jan
Håkan Rohlén hämtade mig på tisdagseftermiddagen. Bilfärden till Arlandas blev fyllt av bandysnack förstås. Hur mår sonen Albin, som skadades strax innan Ryssland? Vilka spelartyper finns i dagens J19-trupp? Hur ska det gå för vårt kära IFK Motala i ett eventuellt stundande kval?
På Arlanda mötte de unga spelarna upp. Förväntansfulla inför sitt första besök i det stora landet i öster. Bitr förbundskapten Sigge Infalin dök också upp förstås, lugn och cool i sedvanlig ordning.
Ons 25 jan
Strax efter midnatt var vi inpackade och påstigna på Aeroflotmaskinen. Någon informerade förtröstansfullt om att det ryska, ofta starkt kritiserade, bolaget idag har en världens modernaste flygflotta. Detta bådade gott. Nattflygning således med tidig ankomst till Moskva och frukost. Sömnig trupp. Dock inte Rohle´n som ständigt är pigg. Hur bär han sig åt?
Flygbyte och sista etappen, nu till huvudmålet, Syktivkar. Massor av journalister och fotografer mötte oss på flygplatsen. Sigge och Håkan fick svara på många frågor; Är Sverige väl förberedda? Är det bara guld som gäller? Storögda och imponerarade kollade våra blågula killar in mottagningen. Inte minst det traditionella brödet, med salt i mitten och överlämnat av folkloreklädda unga tjejer. Installation på ett fint hotell, med samma namn som staden.
Träning sen eftermiddag på en sliten men charmig, typisk sovjetisk, isstadion. Svinkallt, minus 28 grader, vindstilla. Myggfritt. De 45 minuterna genomfördes perfekt. Disciplinerat och enkelt. Läkare Johan Hissing hade koll på killarnas reaktion. Vi övriga ledare hjälpte till att observera. Hur påverkade kylan?
Tor 26 jan
Teori på förmiddagen. Undertecknad fick 10-15 min att berätta om Sveriges första VM;-guld 1981, det klassiska från Chabarovsk. Temat var självklart, hur tar man guld i Ryssland? Rohlén/Infalin dunkade in vad nyckelorden Disciplin- Vilja-Tålamod innebär i praktiken.
Isträning efter lunch. Lika kallt som igår. Nu med isande vind.Trots detta genomfördes passet utmärkt. Kort break efter 40 min och välsmakande varm saft fixat av materialarna Nava och Svärdström. Två pigga herrar, ständigt med glimten i ögat och en omistlig Sandvikendialekt.
På kvällen till invigning av turneringen. Denna skedde i en välfylld ishockeyhall, då det var alldeles för kallt för att genomföras på den tänkta bandyarenan. Invigningen var magnifik. Sprakande av modern ljus-och bildteknik samt dans, konståkning och ungdomar från den lokala klubben, visade sin skridskoteknik.
Fredag 27 jan
Premiärmatch. Stackars Kazakstahn blev ett lätt byte. Seger med 16-0 (9-0) i lätt snöfall och endast runt 10 minusgrader. Svenska killarna var oerhört fokuserade och yttersta väl förberedda. Nu väntar ryssarna ikväll, som med viss möda besegrade, 4-0, ett smart spelande Norge.
Tung förlust mot ett bra ryskt lag inför 4-5.000 entusiastiska åskådare. Trots ledning med 2-0 och 3-1 vände ryssarna till en 6-3 seger. En tempostark match i ett perfekt väder, vindstilla och minus 8 grader. Av någon oförklarlig anledning fungerade inte den svenska naionalsången vid lagens line up. Efter en stund kom förklaringen, tekniska problem!? Det svenska laget kan bättre, det var vi alla överens om efter fighten. Imorgon väntar Finland och Norge. Fokus anbefalles.
Lördag 28 jan
Vi vaknade till en klar och solig dag. Minus 20 grader och lätt vind. Syktyvkar är en en 240.000 stor stad, ganska modern och med livlig trafik. Vi har hittills blivit mycket väl bemötta. Hotellet är ren och snyggt, men käket alldeles för enahanda. Pasta och kyckling/leverstuvning står på lunch och middagsmenyn varje dag.
3-3 mot finnarna var inte vad vi tänkt oss. Dessutom ”förlust” i den efterföljande straffslagningen. Lite nedstämt, med all rätt, efter fighten. Många kan mer. Burväktare Felix är hostig med huvudvärk. Han får bo ensam. Doktor Johan gör vad som han anbelangar. Ikväll kl 20.00 väntar Norge.
Isande vind och minus 20 grader innehöll kvällsmatchen mot Norge, som dock inte hade mycket att komma med. 7-2 seger (4-0) efter en väl genomförd kamp där bollen fick göra arbetet och många lirare var involverade. Aggressiviteten var också något bättre. Tar vi finnarna i morgondagens semifinal så tar vi ryssarna i finalen! Humöret bättre efter vinsten. Tänk vad det är underbart att vinna!
Söndag 29 jan
Lite nervigt i första halvlek, krampaktigt och underläge med 0-1 i den kraftiga motvinden. Efter paus blev det andra bullar. Sex svenska mål gav således en 6-1 seger mot ett vilt kämpande finskt lag, som verkligen föll med flaggan i topp. Stor glädje i det blågula omklädningsrummet efter fighten. Anton Heinulf fick en otäck smäll på halsen, men kvicknade snabbt till i ambulansen! Stake i den grabben!
Tar vi det favorittyngda ryska gänget av bara farten? Då måste vi upp en nivå. Everebody. Samtidigt. Klarar vi de 4-5.000 hejande publikmassan? Kan vi stå emot den väntande röda anstormningen första tio minuterna?
Finalen spelades inför 8-10.000 åskådare, uppskattningsvis. Isen var svårspelad, knottrig och oberäknelig. Tufft och tätt. Våra svenska pojkar spelade offervilligt och med både hjärta och hjärna. 0-0 efter full tid. I den efterföljande suddenförlängningen, 2×10 min, blev vi rånade på en given straff och anfallet efter gör ryssarna segermålet. Bittert. Besvikelse och tårar. Våra blågula pojkar ska ha all heder åt sin insats. Sällan har jag sett ett lag spela med en sådan glöd och kampvilja.
//Pär Höckert
