[lead]Den översta kroppsdelen är viktig för att få bra resultat inom idrotten. Den är inte bara att placera hjälmen på, utan den, knoppen alltså, måste hänga med och vara aktiv hela tiden.[/lead]

I dagarna har hockeyns småkronor fått stryk, åter igen, av Canada. Och åter igen, sannolikt med fog, så uppstår frågan; varför kan inte juniorlirarna prestera när det gäller? Detta med mental träning har intresserat mig i många år. Massor av litteratur finns att ta del av och även forskning.

I mitten av 1980-talet, så gammal är jag, var jag en av deltagarna på en föreläsning av norrmannen Willi Railo. Han blev senare professor i idrottspsykologi vid Norges idrottshögskola och samarbetade under flera år med Svennis Eriksson. Railos bok ”Bäst när det gäller!”, som kom ut 1986, fick en enorm spridning och genomslagskraft. Inte minst hos undertecknad. Jag fascinerades främst av kapitlen om tankens kraft (du bestämmer själv över dina tankar), mentala bilder (att måla upp ett tänkbart och önskvärt scenario i sitt inre) och risken för att misslyckas (negativa och defensiva tankar som hämmar möjligheten av att lyckas).

I boken behandlar han även begreppet vinnarkulturer. Det vill säga vad som kännetecknar lag/grupper som alltid vinner. Eller förväntans vinna. Eller som alltid utgår ifrån att vinna är en självklarhet. Uttalat eller outtalat. Det finns i tapeterna. I luften. Det finns inpräntat i klubbens gener, dess beteende och historia. Det märks när man går in i

omklädningsrummet eller i klubbrummet, där fotografier finns uppsatta på årgångar av vinnande lag. MFF i fotboll och VSK, ”Mesta mästarna”; i bandy brukar anses vara goda exempel i detta avseende. Glädjande nog ser jag hur IFK denna säsong åter har vinnarspår. Åter är på väg att vänja sig med att vinna. Åter känner segerns sötma. Gång på gång. Match efter match. Hur blir man då en vinnare? Tja, den frågan är förstås inte lätt att entydigt besvara. Helt klart handlar det om mod, mod att våga vinna och motstå rädslan av att förlora. Det handlar om att njuta av möjligheten, se njutningen i möjligheten och försöka bortse från pressen, stressen och eventuella krav. De bästa resultaten sägs presteras i glädje.

Hur gick det då för småkronorna? Jo, för 4e året i rad blev det en fjärde plats, ryssarna knep bronset. Och för våra blåvita hjältar är jag övertygad om att de dragit lärdomar av förlusten mot Laik senast och redan nu på lördag besegrar Jönköping. IFKs kollektiv fick endast ett tillfälligt bakslag.

//Pär Höckert