13 jun En betraktelse om läsning

Jag lärde mig läsa tidigt. Det var magiskt. Plötsligt förstod jag orden. Jag kunde läsa skyltar; Tobak, Lords Speceriaffär, Drottninggatan samt utläsa och uttala stryktipskupong. Mycket snart även West Bromwich och Queens Park Rangers. Det lästa ordet fanns kvar på sidan till skillnad mot det sagda. De lästa orden gav mig svårfångade bilder och stämningar. Min klasskompis Staffan hade det besvärligare. Hans bokstäver hoppade, bråkade och han hade svårt känna igen dem, än mindre placera dem i rätt följd. Han hade massor av fel på rättskrivningen, det lyste ilsket rött av alla korrigeringar fröken gjorde.

Min far, född 1903, var en flitig tidningsläsare och mycket allmänkunnig. Detsamma gällde min mor. I vårt hem lyssnade vi alltid på radionyheterna. Då skulle det vara tyst och stilla och koncentration rådde. Framför allt om det var sportdags. Endast vedspisens knastrande ljud hördes och nattetid fotogenkaminen flämtande. Vi läste dagligen minst tre tidningar och på helgerna även Stockholmstidningen, där legendariska sportskribenter som Willy Engdahl och Bengt Ahlbom var förgrundsgestalter. Min mor bytte regelbundet kolorerade veckotidningar med övriga tanter i syjuntan. Detta innebar att jag lika regelbundet tröskade igenom Året Runt, Hemmets Veckotidning, Hemmets Journal och Allers. Mor var en skicklig korsordsläsare. Alltid skrev hon modigt med bläck. Metallarbetaren var en tidning som min bror såg till att jag fick ta del av, vilket innebar de första stegen in i en facklig- och politisk värld.

Att läsa var således en självklarhet i vårt hem. Jag läste allt. Från Fältskärns berättelser av Topelius till Tvillingdetektiverna av Sivar Ahlrud. Julafton 1959 plöjde jag Robinson Crusoe, de sista kapitlen under täcket med ficklampa. Biblioteket på Östra skolan var välförsett och alla besöken på stadsbiblioteket på Östermalmsgatan var alltid högtidsstunder. Far kunde berätta många historiska episoder, mer eller mindre sanna, om olika kungar. Hans favorit var Karl XI, ”Gråkappan”. Denne red nämligen omkring bland folket, lätt kamouflerad, och lyssnade och kollade hur folk levde. Detta tilltalade nog far.

Min mor hade toppbetyg från folkskolan i Degerön/Godegård.

Mest stora A;n. Detta gav henne en anställning som piga hos en av kommunens rådmän. Läste gjorde hon till sista andetaget. Det hoppas jag också göra.

//Pär Höckert