16 nov Förlust i premiären

Att sitta ned på en bandymatch utomhus var en annorlunda, att se Sveriges bästa hejaklack forza blåvitt stå utanför arenan och hålla uppe stämningen var rent kufiskt, om än imponerande.

Med det sagt kan det tyvärr konstateras att IFK förlorande den första matchen i elitserien 2020/21. 1-3 slutade tillställningen efter att ha präglats av kamp snarare en skönspel. Men blåvitt var ändå det lag som försökte bjuda upp till dans, medan gästernas taktik handlade om att stänga igen på egen planhalva och satsa på kontringar. Tanken slog mig att Östergötlands bandystolthet numera har satt sig i respekt hos elitseriekollegorna, för det var länge sedan jag såg ett lag defensivspela så till den milda grad mot IFK som i lördags.

Första halvleken såg dock lovande ut med ett hemmalag som försökte, ofta anförda av utmärkte Viktor Spångberg. De blåvita skapade tre fyra vassa målchanser men bolluschlingen ville inte in i västgötarnas nät. Signifikativt för matchen då, att Vänersborg stänkte in dit en hörna till 0-1 alldeles innan domaren blåste paussignal.

Andra halvlek inleddes lite grann som den första, med ett hemmalag som angav tonen och gäster som tätade hemåt. Det kändes både följdriktigt och rättvist att IFK fick till en kvittering då hårt kämpande Jonas Enander satte 1-1 på en fin passning från Eric Lisell.

Resten av matchen blev ett stökigt ställningskrig där gästernas skytte till slut avgjorde det hela. Med tanke på matchbilden kändes det lite försmädligt, det kunde lika gärna ha blivit ett omvänt resultat, särskilt med tanke på att Sjöholms mannar hade 11 resultatlösa hörnor.

Att ta med sig från matchen är att våra favoriter ändå hade ett konstruktivt eget spel och hela tiden försökte spela bandy, efter förutsättningar med värme som påverkade underlaget. Defensivt är det väldigt bra att bara släppa in ett spelmål så vi kan ändå se framtiden an med tillförsikt.

Målskytt för IFK: Jonas Enander