29 nov Förlust mot Vetlanda
Det blev förlust mot Vetlanda i deras hemmaborg i lördags med 5-2 (1-0).
En serieledning kan vara underbar, fantastisk men även ett ok att bära i det långa loppet. Således kan en förlust föra något positivt med sig, i det långa loppet. Det kan ju vara något för oss med blåvita sympatier att trösta oss med så här efter den nesliga förlusten i Åsa Nisse land i lördags. Vetlanda drog nämligen det längsta strået i en match som annars spelmässigt var någorlunda jämn. I sådana matcher gäller ofta att ha den där lilla medstudsen, det där stolpe in flytet som ofta skapar fundament för seger. Nu blev det i stället på det viset att det gulklädda hemmalaget hade marginalerna på rätt sida och kunde till slut vinna bataljen.
Den första halvleken var tät och IFK försökte skapa lägen mot ett lag som backade hem. Den före detta serieledningen och den sensationellt bra blåvita säsongsinledningen har medfört att våra motståndare har stor respekt för oss, och parkerar framför egen målvakt för att krympa ytor och göra det svårt för Sjöholms krigare. Efter 1–0 i hemmaledningen hoppades IFK anhängarna på en östgötsk vändning i den andra men det skulle i stället bli Vetlanda som tog över tillställningen. Matchen slutade till sist 5–2 i hemmafavör sedan Seppänen och Enander hyfsat till siffrorna mot slutet.
Sammanfattningsvis en match som med facit i hand skulle kunnat sluta lite hur som helst. Med normal hörnutdelning hade möjligen IFK kunnat vara med och slåss om poängen, och om Feroyans skott rätt i hjälmen på Vetlandakeepern i 1–0 läge gått i mål så kanske det kunnat sett annorlunda ut. Vem vet?
Bra i ett IFK som kan bättre var Seppänen som svarat för en mycket bra säsongsinledning, och Viktor Hulthammar trivs i antagonisten Vetlandas hemmahall.
Målskyttar: Seppänen och Enander.
Närmast väntar nu Villa på bortais, en svår men inte omöjlig uppgift.
//Mats Kindell
