I dagarna läser jag i Aftonbladet om klassiska GUIF, handbollsgänget från Eskilstuna, som har det ytterst besvärligt att få finanserna gå ihop. Detsamma gäller Drott, från Halmstad, minst lika anrikt handbollslag och med liknande bekymmer.

Det som dock gläder mig en smula mitt i Guifs kris är att majoriteten av spelarna räddar hela klubbens existens genom att gå med på att sänka lönerna. Inte särskilt vanligt agerande är jag beredd att konstatera. Så gott som alla har accepterat att dra sitt strå till stacken, en del mer en del andra mindre. Detta säger Guifs ordförande CG Hjelm i Aftonbladet. Själv säger jag bara: strongt gjort, solidariskt agerat!  Det doftar faktiskt klubbkänsla, ett begrepp som blir alltmer sällsynt i dagens toppidrott.

Skälet till en idrottsförenings ekonomiska kris kan ju också vara att den ekonomiska kompetensen hos styrelsen helt enkelt inte räcker till. Spelarersättningar har alltid en tendens att springa iväg; sportchefens vädjan om inköp av spelare X kan ibland vara svår att stå emot. Längtan efter den idrottsliga framgången kan ibland överskugga ordning och reda av finanserna. Den absurda och omedelbara skillnaden mellan succé och fiasko är ibland stolpe in eller stolpe ut.

Vis av erfarenheten vet jag att det nästan alltid är två poster som det blir mindre utfall av än budgeterat när ekonomin trasslar. Nämligen; mindre publiktillströmning och mindre sponsorintäkter. Alltför ofta har vi i styrelserna budgeterat med hjärtat i stället för av beprövad erfarenhet och realism. Förhoppningar och drömmar har fått ta överhand. Mänskligt, förvisso, men oj vilket snett resultat det då kan bli.

Vän av ordning, dock inte undertecknad, hävdar med bestämdhet att en akut ekonomisk kris aldrig ska kunna uppstå i en idrottsförening. Även om en budget mest allmänt är en prognos över framtida planerade ekonomiska händelser. Helt sonika en kvalificerad gissning.

Hursomhelst. Mycket tyder på att i år gör IFK Motala Bandyklubb för sjunde året i rad ett plusresultat. Strongt gjort!  Dessutom sker den sista amorteringen april månad på ett lån som förföljt föreningen sedan nittiotalet. Den som är skuldfri är också fri, något åt det hållet lär en tidigare statsminister ha myntat. Utmärkt jobbat alla ni i blåvitts styrelse!