14 jul Jag en oligark….

Senaste veckan drömmer jag nattetid, flera gånger, om att jag är en oligark, förvisso en snäll och laglydig sådan. För som du vet, käre läsare, så förknippas de här personerna oftast med begrepp som makt, ärvda titlar, finansiella muskler och inte så sällan män med anknytning till kriminella kretsar. Namnet kommer av grekiskans oligos (”få”) och archo (”härska”), läser jag på Wikipedia.

Dock är jag i drömmen en väluppfostrad oligark som solidariskt betalar min skatt och samtidigt besitter ett brinnande intresse för bandy och IFK. Jag råkar ha lite pengar över, lite överskott i kassan, och vill ge föreningen möjlighet utveckla både bredd och topp. I mina drömska nattsömn förstår jag att föreningen, som förvisso är mycket välskött, behöver ett icke oansenligt tillskott för att åter bli ett elitlag och för att åter locka publiken till arenan. Arenan ja, samtidigt som jag stöttar klubben pytsar jag in en s k ”Stinsenmiljon” som grundplåt till hallbygget i hopp om att politikerna äntligen ska ha kraft och mod att fatta ett definitivt startbeslut i frågan. 2017 eller 2018, vad gäller?

Drömmarna är föranledda av en intressant artikel i Idrottens Affärer, signerad Curt Einarsson häromsistens. Den handlade om svenska oligarkers, nåja kapitalstarka personers intåg inom svensk bandy och deras ekonomiska satsning för att värva klasspelare, främst från Ryssland. De, oligarkerna alltså, hostar upp ett antal miljoner och ser till att de bästa lirarna hamnar i den klubb och ort som ligger dem närmast om hjärtat. Konkreta exempel är IFK Vänersborg, Sandvikens AIK och Bollnäs GIF. De två förstnämnda lagen har verkligen gjort spektakulära värvningar av ryssar.

Nu är det inte någon ny företeelse att enskilda personer gör insatser för bandyklubbar, men det som hänt på senaste tiden är verkligen uppseendeväckande. Och dessutom bra för svensk bandy. Ur många aspekter. Inte minst massmedialt. Eller för att citera ur Einarssons artikel: ”Bandyoligarkernas entré har rört om i bandy-Sverige. I styrelserummen, på sponsormöten, bland tränarna, ja, överallt. Allt utgör är en välkommen injektion och precis det sporten behöver.”

Oj, vad sevärd elitserien blir i vinter…

Drömmar, vad det visst. Vid mitt uppvaknande upptäckte jag, föga överraskande, att nå’n oligark är jag inte. Inte heller kapitalstark. Dock är min kärlek till sporten av ytterst rik natur. Det får väl vara gott nog.

//Pär Höckert