10 apr Mattias Sjöholm på IFK:s företagarmöte
”Familj, elitidrott och yrkesliv. Går det ihop?” Detta var rubriken som bandyns förbundskapten Mattias Sjöholm föreläste om vid onsdagens välbesökta träff.
Vi fick faktiskt ett snabbt svar på nämnda rubrik redan i inledningen; Går det ihop?
”Nja, det gick inte ihop den första tiden”, svarade Sjöholm. Då blev det för mycket. Då tog jag en kort time-out, i samråd med dåvarande ordförande Ribers och klubbchef Beckne. Tack till båda. Sedan dess har jag lärt mig hantera livspusslet på bra sätt.
Mattias är en riktig IFK-are. Idag 53 år och med 20 säsonger i den blåvita dressen tillhör han en av klubbens absolut bästa spelare. ”Jag var som spelare egentligen inte bra nåt, sade Sjöholm, möjligen lite klurig”. Några av Mattias lyssnande före detta tränare, ansåg att detta var i blygsammaste laget. En grov underskattning av sig själv. I själva verket var han en utmärkt skytt, från båda håll, extremt målfarlig för att vara ytterhalv och med ett spelsinne som bland annat ledde honom till A-landslaget. En A-landskamp och ett mål!
Mattias jobbar inom IT-branschen, idag på utvecklingsenheten inom Motala kommun. Tidigare reste han mycket då han var anställd inom olika företag. ”Jag lyckades kombinera jobben, trots alla resor, med träning, säger Mattias. Jag har åkt skridskor i Kuala Lumpur och i Beijing.”
Att vara ledare är intressant, fortsatte Mattias. Faktiskt mer stimulerande än att vara spelare. Skillnaden är bland annat tidsåtgången. Att bygga lag (planera, ge råd, vara mentor, pappa, ha koll på motståndare etc.) tar förstås tid. Men ger oerhört mycket tillbaka. Som spelare kom man till träning och match och hade det mesta serverat. Dock är naturligtvis spelarerfarenheten guld värd.
Undertecknad har genom åren lyssnat på ett otal antal föreläsningar med tema Lagbygge. En del bra och andra inte. Endast doftandes liniment och omklädningsrum är ingen garanti för ett innehållsrikt framförande.
Det Mattias lyckades förmedla var ett antal mjuka värden, se nedan.
Framgångsrika lag presterar på topp; när spelarna är unnar varandra att lyckas, när spelarna gör varandra bättre, när rollerna accepteras och när ökad roll i laget förtjänas samt när spelarna förstår att det egna bidraget kan göra skillnad.
Min uppgift som ledare är att se individernas spetskompetens och att ge riktlinjer till att nå målet.
Och målet nåddes. Efter en tuff VM-final mot Finland blev det åter guld.
Pär Höckert
