18 apr Morgonpigg och rask

[lead]Idag ska det inte handla om bandy. Huvuddelen av den här texten plitade jag ned på Pisas flygplats efter en knapp vecka i det vackra Toscana. Vårt plan som skulle lyfta 14.25, lyfte inte, utan vi fick alla lämna detsamma på grund av ett elektriskt fel och hamnade i väntans tider. Dock, efter fyra timmars tålamod, begav vi oss norröver och hamnade till slut lyckligt och väl på Skavsta.[/lead]

Hursomhelst. Jag har alltid varit morgonpigg. Oftast, men inte alltid, är det av godo. Dagen blir ju lite längre, man hinner uträtta flera saker. Vara nyttig under längre tid, uppleva flera händelser, morgonsimma eller hinna med ett rejält stavgångspass eller helt enkelt cykla en runda och se hur vår stad saktar vaknar till liv. Ibland är jag så tidigt ute så att inget är öppet eller att det inte hunnit ljusnat eller att inte ens en sömndrucken hundägare visar sig.

Under Toscanas milda och värmande försommarsol, åtminstone mitt på dagen, läste jag Niklas Rådströms ”Den ansvarsfulla lättjan”. Den består av ett antal allvarliga och roliga betraktelser skrivna som krönikor i Månadsjournalen redan 1990-1994. En härlig bok innehållande roliga, absurda och tankeväckande inslag. Bara bokens titel är väl värd att beakta.

Rådström fick mig att tänka till. Kanske borde jag  lära mig att inte vara så nyttig. Bli lite onyttigare helt enkelt. Inte vara så himla effektiv och rationell. Inte så ambitiös. Vila lite mera, inte endast som belöning. Lyssna på musik lite oftare. Vara lat ibland eller bara vara. Måhända är det dags för en hängmatta till sommaren?

Samtidigt är jag förstås ytterst tacksam för att både ben och huvud hänger med så skapligt. Det är sannerligen ett privilegium att än så länge kunna välja trappan före rulltrappan och kunna svettas på ett spinningpass eller att ta en långpromenad.

Avslutningsvis ett citat ur Rådströms bok; ”Lättjan är förmodligen den mest underskattade karaktärsegenskap vi människor besitter. En människa fångad av lättja ses med i bästa fall milt överseende, men oftare med avsmak och förakt. Och ända kan knappast de lata lastas för världens olyckor. Världens olyckor ska vi lasta de likgiltiga för. Likgiltighet och lättja är trots allt inte samma sak.”

Imorgon bitti sker en värdig, nåja, bröstsimningstur på 30 minuter.

//Pär Höckert