Premiärseger mot Finspångs AIK

”Äntligen stod prästen i predikstolen.”, så inledde Selma Lagerlöf sin debutroman 1891. Ett klassiskt citat.

Och äntligen var det premiärdags, äntligen dags att dra på långkalsingarna denna gråkalla fredagsafton i november. Dags för våra blåvita is kämpar på LMT-arena. Som vi har väntat. Och vi blev inte besvikna. 

Coacherna Fogelstrand och Lönn har komponerat ett fint gäng, blandat med unga och gamla. 5–1 segern (2–0) var odiskutabel. Stabil och helt rättvis, även om FAIK då och då satte vårt försvar på vissa utmaningar. Jag undrar om inte rutinerade Olle Nordlund snabbt ska in i backlinjen. Där krävs en herre med pondus, med styrka i närkamperna, täcka skott och inte minst förmåga att vinna i luftspelet.

Som sig bör bärs laget upp av främst burväktare Aaltonen och evighetsmaskinen på mitten Enander. Båda med många års elitserierutin. Filip Påhlsson på topp har en bit kvar till förväntad prestation. Eric Åkerlund-Olsson tre mål, varav en straff, är imponerande. Hans tillslag från höger är rappt. Desstom skottvillig. Viktor Carlsson och Konrad Björk är åkstarka, men frågan är om inte ”Stoffe” Sandell var den största överraskningen för undertecknad. Fortfarande kvick i sin skridskoåkning och mycket initiativrik.

Skridskomässigt håller vårt kära IFK hög klass. Det känns bra. 

Att sedan publiken mötte upp, nästan 350 personer, gladde oss alla. Många dystergökar hade förutspått annat. Men IFK lever. 

Redan på idag kl. 13.15, LMT-arena, ställs IFK inför ännu en tuff uppgift. Åby/Tjureda. Kanske en av seriefavoriterna. Väl mött!

Pär Höckert