19 apr Säsongskrönika 2022/23
Inte utan viss stolthet, men även medförande en märklig känsla inombords, kan det konstateras att det blev en egen IFK produkt som med ett Sudden Death mål satte punkt för elitseriesäsongen 2022/23.
Då allas vår #96 prickade in 2–3 i Villaburen på Studenternas i Uppsala, (för övrigt platsen för IFK:s uttåg ur slutspelet), avslutades definitivt en elitserie som för blåvitts del bäst kan beskrivas som ömsom vin, ömsom vatten. Det blev en berg och dalbana tur för oss med IFK hjärtan, och en balansakt på en ibland väldigt slak lina.
Det började som bekant med att nyheten nådde oss den 27 oktober att nestor Sjöholm drabbats av utbrändhet, något som kom som ett dåligt omen veckorna innan seriestart. Även om förlusten mot Villa i premiären var väntad, kändes det lite grann för den vidskeplige att framgångsvindarna vänt för vårt kära blåvitt. Men november kom och med den även några segrar för den blåvita lagmaskinen, nu tränad av Simon Hansson med Olle Nordlund som assisterande (Sjöholm var tillbaka senare under säsongen som assisterande tränare). Bragden mot SAIK borta den nionde november följdes upp av seger borta mot erkänt hemmastarka nykomlingen Gripen, vilket stärkte upp moralen och självkänslan i den hårt prövade truppen. När väl isen låg på K Bygg Arena, fruktad och hatad av motståndarna, radade IFK upp segrar i sin egen hemmaborg. Vackrast och starkast lysande i raden av segrar var den som togs mot Edsbyn luciadagen 2022. De regerande mästarna från Hälsingland hade ingenting att sätta emot ett inspirerat, piggt och skickligt blåvitt, som hade ledningen med hela 5 – 1 ett tag, innan bortalaget tilläts tröstmåla till 5 – 2.
Det nya året inleddes med viktiga kontraktsförlängningar från Enander och Persson, och med stora förhoppning på rejäla kliv uppåt i tabellen eftersom fyra raka hemmamatcher väntade. Men två av dem slutade oavgjort, båda på ett lika försmädligt sätt (Gripen och Vetlanda), en slutade med klar förlust innan medstudsen tillät vårt blåvitt att besegra Frillesås hemma på ett mycket märkligt sätt. I ett ymnigt snöfall stod det länge och väl 1–1 innan Albin Rohlén kunde kämpa in den viktiga segerbollen alldeles i de sista skälvande sekundera av matchen.
Noteras bör också att IFK under januari värvade in Oscar Stadin, tidigare i Sandviken, för att fylla ut en skadedrabbad trupp. En annan noterbar händelse i januari var att IFK drabbades av vinterkräksjukan i laget, och då storlaget Villa kom på besök nödgades tränarstaben ringa in Putte Spångberg som fick göra sin femtioelfte comeback i elitserien. (33 var till och med startspelare som back). Rykten gör även gällande att 52 årige evigt unge Spångberg utmärkte sig som planstormare efter SM finalen slutade uppe på Studenternas!!!!
Då februari var här hade IFK alltjämt chans på kvartsfinalplats, men efter en förlust mot Broberg på bortais stod det klart att Hanssons manskap skulle tvingas till åttondelsfinal, och det blev Sirius som blev motståndarna. Efter att ha förlorat med klara 1 – 6 i den första matchen hemma var blåvitt tvingade att vinna på studenternas, men efter en fin match förlorade ändå laget med 2 – 1, och därmed var äventyret slut för denna gång.
Klarast lysande av spelarprestationer under säsongen stod Albin Rohlén för, som svarade för en jämn och hög kvalitet under hela elitserien. Målvakt Jussi var i vanlig ordning stark, Ögren, liberon som landslagsdebuterade under säsongen går från klarhet till klarhet och håller en mycket hög klass nu när han blivit mer disciplinerad i sitt fysiska spel. Men kollektivet ska i vanlig ordning framhållas, det som är så signifikativt för detta blåvitt, en ramstark grupp som vinner och förlorar tillsammans, där alla gör sitt arbete fullt ut.
Simon Hansson blev som nämnts ovan inkastad i hetluften som ansvarig elitserietränare och vi fick ställa några frågor till honom efter att krutröken skingrats.
Simon, om du fick möjlighet att summera säsongen kortfattat, vilka positiva/negativa saker skulle du lyfta fram?
Jag tycker att vi utvecklat en högre högstanivå i vårt spel. På den negativa sidan skulle jag säga att vi fortfarande är lite ojämna, framför allt syntes det efter jul
Tycker du att någon/några spelare lyfte sig lite extra under säsongen?
Albin Rohlén hade en fin utveckling. Han har fått vara skadefri och har kunnat träna på under hela året. Sedan tycker jag att det märks väldigt mycket på våra yngre spelare, som utvecklas hela tiden
Hur väl tycker du att defensiven och offensiven fungerat?
Defensiven har vi varit starka i under ett antal säsonger, så där kan vi inte klaga alltför mycket. Däremot har vi en hel del att utveckla i vår offensiv, där vi i några av matcherna föll på att vi gör för få mål
En enkel fråga att ställa sig i teorin, men svårare att utföra praktiskt, hur ska IFK bli bättre till nästa säsong?
För det första ska vi bibehålla vår identitet som ett lag som är jobbigt att möta och även utveckla det. För det andra ska vi hitta fler och tydligare trådar i vår offensiv, vilket ska resultera i att vi gör fler mål
Innan vi lägger säsongen 22/23 slutgiltigt till handlingarna tackar vi lagkaptenen Lönn, som kommande säsong spelar i Hammarby, Aleksi Seppänen som flyttar hem till Finland och Oscar Stadin, som kom in och hjälpte IFK i en svår situation.
Sedan, avslutningsvis, säger vi välkomna till två forwards, som kanske blir medverkande till att Hanssons visioner om det offensiva spelet besannas.
Med det springer vi ut i vår och sommarhagen och ses inte igen förrän temperaturen blir bandyvänligare och då vi ska köra i gång säsongen 23/24.
Mats Kindell
Motala
Foto: Emil Särnehed / SarnehedPhoto
