01 apr Säsongssummering

Det finns mycket som förbryllar och konsternerar en människa i dessa märkliga tidevarv. En del är viktiga saker såsom politikens vindlingar, denna onämnbara hemska pandemi, vilken vi kommer återkomma till och andra saker i tillvaron som skapar funderingar.

En kanske i sammanhanget ganska oviktig sak som ständigt förbryllar mig är de så kallade experterna inom idrott. Trots att dessa, utnämnda eller självutnämnda, gurus inom området besitter såväl teoretisk som ibland även praktisk erfarenhet av de idrotter de kommenterar tycks de alltid förbise en viktig sak som alla andra sedan länge insett. Nämligen att utfallet av en tävling, ett mästerskap eller en serie inte enbart avgörs av de namn som tävlar. Det finns fler variabler att ta hänsyn till, inte minst inom en lagidrott som bandy. Så lyckas exempelvis experter varje säsong missbedöma IFK så till den milda grad säsong efter säsong, trots att en inte helt oviktig sak som empiri (läran av att studera och dra slutsatser av erfarenheter) borde ha fått dem att inse att de blåvita i sitt tacksamma läge alltid är med och fightas om slutspelsplatser.

Vidare gör de misstaget att enbart bedöma laget utifrån de namn som återfinns på tröjorna, i stället för att dra den enkla slutsatsen att IFK Motala bandy just är ett lag, ett kollektiv, där laget ALLTID går före jaget och att således namn är oviktiga. Inför denna säsong, då blåvitt de facto tappade Olle Nordlund, Erik Ivarsson och Albin Bjerkegren upprepade ”experterna” nästan mangrant misstaget att bortse från IFK som ett kollektiv och enbart fokusera på enskilda spelare. De flesta tippade att blåvitt antingen skulle få kvala alternativt hamna elfte eller tolfte plats. Den kanske värsta av experttyckarna (vad gäller att tippa IFK), Kjell Anderstedt på sajten bandypuls, befarade till och med nedflyttning för IFK. Resultatet vet vi, Östergötlands bandystolthet tog sig återigen till en åttondelsfinal och missade återigen kvartsfinal med ett ynka måls marginal.

Våren 2020. Denna pandemi hade precis börjat härja då IFK återsamlades och inledde idrottsvärldens längsta försäsong. En av nycklarna till att Sjöholms mannar lyckas överraska år efter år tror jag ligger i sättet killarna tacklar det faktum att bandyåret består av mer förberedelser än utförande. De tar sig an detta med ett leende på läpparna och sköter försäsongsslitet exemplariskt. Det skapar i sin tur två positiva effekter: Dels blir naturligtvis lagets sammanlagda fysiska status på topp och dels skapar detta en laganda där alla enas i löparspåren, bland hantlar och på helvetiska intervallpass.

När väl matchtröjorna åker på och laget sedan beträder isen har individen uppgått i den metamorfos som endast det kollektiv kan uppnå som tillsammans gått igenom skärselden och gått stärkta därifrån. Inte nog med att lagets fysiska förmåga gör att de kan slita ont såväl offensivt som defensivt med hög intensitet, tilliten till den gemensamma förmågan ökas av detta. Detta tror jag herrar och damer experttyckare borde fördjupa sig inom.

Sportchefen Pär Beckne, som tilldelades epitetet årets ledare i fjol, vet vid det här laget hur man sätter ihop en slagkraftig grupp med små medel. Hur ser han på den nyss avslutade säsongen?

-En strulig säsong med oerhört dåliga förutsättningar under hösten, väldigt tätt matchschema på grund av pandemin, horribel avstängning på Anders Persson i fem matcher som påverkade oss mycket och en hysterisk avslutning med 10 matcher på 23 dagar.

En av spekulationerna kring IFK inför säsongen var vem som skulle få det svåra uppdraget att ta över kaptensbindeln efter Ivarsson. Valet föll till sist på dynamon och slitvargen Fredrik Lönn. Ett utmärkt val, med sitt slit och inställning är #24 en utmärkt kapten som går i bräschen och är ett föredöme för övriga spelare. Från sitt perspektiv kommenterar han säsongen:

-Jag tycker vi gjorde en godkänd säsong. Tyvärr hade vi alldeles för låg lägstanivå och vi blandade och gav lite för mycket. Tyvärr fick vi in Corona i truppen i ”fel” läge av säsongen, i slutet av januari då det kändes som vi var på gång. Vi var helt klart på väg mot toppformen då. I stället tvingades vi till en vila och att försöka komma tillbaka och det lyckades vi inte riktigt med.

I motsats till bandyexperterna hade IFK – kabyssen förhoppningar om kvartsfinal inför säsongen, en enligt sportchefen rimlig förväntan.

-Ja, jag hade helt klart hoppats på kvartsfinal. Nu nådde vi inte riktigt dit, men vi var ju nära.

Säsongen blev ju som bekant lite märklig på grund av nämnda pandemi, bland annat med spel inför tomma läktare. Blåvitt hade dock stöd ändå, då forza blåvitt stod utanför K Bygg Arena och hejade, men hur upplevde kapten Lönn säsongen med tomma läktare?

-Klart det har varit speciellt och framförallt tråkigt. Men man förstod att det var en åtgärd som behövde tas i och med pandemin.
När man såg hur läget var i höstas när vi skulle börja spela så var man bara glad att vi kunde fortsätta med vår verksamhet överhuvudtaget.

Hur kändes det i övrigt att få bära laget igenom en hel säsong i egenskap av lagkapten. Vilket var mest utmanade i rollen?

-Som utelag är det väldigt lätt att förutsättningarna går emot en. Som ex. när det regnar flera träningsdagar i rad och man kan inte göra något av det man vill träna på.
Då är det lätt att det sprider sig missnöje i truppen vilket är förståeligt. Men vid just dessa tillfällen är det viktigt att man ändå försöker lägga fokus på de saker man kan påverka och ändå göra det bästa av situationen med en fortsatt hög energinivå. Så det mest utmanande kan man sammanfatta är att hela tiden försöka få truppen att ha fokus på de saker vi kan påverka och att sprida energi när vädret på träningarna är som värst.

När man ska summera en säsong är det främst lagets prestation som ska stå i fokus, men vilken spelare anser lagkapten Lönn har utvecklats mest?

-Nicklas Ögren som jag verkligen tycker var bra hela säsongen fram till sin knäskada. Tog kliv både på och utanför banan denna säsong.

Inför säsongen anslöt trion Aleksi Seppänen, Simon Fröjd och Maxim Plotnikov. Vilka omdömen får de killarna av sportchefen?

-Seppänen har precis som hela laget varvat lite med oerhört bra insatser och några där det inte fungerat, Simon Fröjd var ju tänkt som p 21 spelare när han skrev på men den regeln ändrades i september så han blev plötsligt senior men han har gjort det bra dom matcherna han spelat. Plotnikov visade att han har oerhörda kvalitéer defensivt som back, han kommer bli ännu bättre nästa säsong när han lärt sig språket

När vi nu lämnar denna säsong och ser framåt mot nästa, vad exakt anser Beckne IFK behöver för att ta det efterlängtade nästa klivet?

-Min och styrelsens tanke är att ge A – laget bättre förutsättningar vad gäller kvalitet på trupp och tränings förutsättningar framförallt i höst så vi kan ta nästa kliv.

Kapten Lönn flikar in:

-Jag tror det handlar om att hitta en jämnare prestation hela säsongen. Vår högsta nivå är väldigt bra och den kommer bli bättre eftersom det fortfarande finns stor utvecklingspotential i laget.  Men det är just våra sämre prestationer som gör att vår chans i matcherna är borta väldigt tidigt som vi måste förbättra.
Men vi har pratat mycket om det här under året så det är ett problem som vi känner till och verkligen vill förbättra och hitta en lösning på.

Medan detta skrivs har mars övergått i april och truppen har så sakteliga börjat sätta sig. Men ännu återstår en hel del arbete för Beckne i strävan efter att ha en så stark trupp som möjligt även kommande säsong. Snart väntar fysiska tester på truppen och sedan drar försäsongsträningen igång på allvar, inför en säsong med fler matcher än vanligt, på grund av att inget lag åkte ur elitserien och två nya ansluter (Örebro och Rättvik). Detta gör med andra ord förberedelsearbetet om möjligt ännu viktigare denna vår/sommar.

Ännu har inte alla skrivit på nya kontrakt, men med vetskap om hur det brukar se ut för IFK är inte namnen på tröjorna det viktigaste. Det är den blåvita unika andan som kommer bidra till nya framgångar på isarna i elitserien. Naturligtvis vill alla i föreningen att samtliga från fjolårstruppen skriver på och fortsätter resan, en resa som förhoppningsvis flyttar inomhus 22/23 och då finns ingenting som hindrar IFK från att bli topp fyra i Sverige.

Avslutningsvis kan sägas att IFK mot bakgrund av alla yttre och inre omständigheter gjorde en väldigt stark säsong och var ju som redan nämnts ett mål ifrån kvartsfinalplats. Med de små ekonomiska medel föreningen har, med usla träningsförhållanden och avsaknaden av glänsande fixstjärnor trotsade de alla experters förväntningar. Som vanligt, med andra ord.

//Mats Kindell