
01 mar Segt och sen kvittering
Några frågor som undertecknad ställde sig inför fredagens fight mot Målilla var bl a;
– Hade IFK kommit över den förlusten i onsdags mot Falu BS?
Svaret på ovanstående är att Olle Lindgren var åter med i spel. De övriga två frågeställningarna får nog besvaras med nej. IFK kan bättre.
Målilla var inget märkvärdigt lag. Utan storväxte burväktaren Mårten Klings storspel hade våra blåvita krigare vunnit kampen. Mängder av målchanser radades upp, men bolluslingen ville inte in. Inte förrän i 93; e minuten då IFK tilldelades, åtminstone från läktar håll, en tvivelaktig straff. Och med viss möda lyckades Olle Gustavsson smälla in kvitteringen till 4–4 (2–1).
IFK kan bättre, som sagt. Första halvlek var förvånansvärd händelsefattig. Från båda lagen. Kristoffer Knutsson skötte sig helt godkänt som målvakt i stället för vanligtvis Leo Mineur. Mittförsvaret har setts åtskilligt bättre. Vissa problem finns med volleyspelet, där andra bollarna studsar ut till motståndarna.
Eget hörnrus! Var finns offerviljan?
Bäst i IFK var denna gång Filip Påhlsson, inte bara för sin två mål, utanför sitt energiska arbete på stora ytor. Han har nu hittat sin roll som någon form av offensiv mittfältare.
Trots allt är det starkt att fortsätta kriga ända in i slutminuten, vilket således blev till en poäng. Nu gäller det att slicka såren, träna, inför säsongens sista hemmamatch på tisdag 4 mars (fettisdagsdagen!) kl. 19.00, då Falu BS kommer på besök. Väl mött då!
Pär Höckert