07 apr Summering för säsongen 2021/22

Svunnen tid, erfarenheter och stigande ålder borde ha medfört en viss förmåga att kunna se tiden an, att inte vara nervös för sådant som inte kan påverkas. Men engagemang och kärleken till favoritlaget gör sommaren och hösten till en golgatavandring där tillvaron är ständigt oro och grubbel över hur det kommer att gå för IFK under säsongen. Samma visa inför varje säsong.

En annan sak som vi anhängare av Östergötlands bandystolthet borde lärt oss är att ta varje så kallad bandyexperts tips och vända på perspektivet. Med det menar jag att IFK ofta presterar som allra bäst just då experterna sablat ner lagets chanser inför seriestarten, och omvänt, att de få gånger de faktiskt tippats högt har de underpresterat. Jonas Claesson tippade exempelvis IFK till negativt kval, och andra till och med degradering.

Men, och det är viktigt att konstatera, även om vi IFK supportrar hade tänkt i dessa banor hade nog ändå ingen i sin vildaste fantasi kunnat hoppas på den kanonstart Sjöholms mannar fick då säsongen drog i gång. Överoptimistiska fans hade nog hoppats på en möjlig skrällpoäng under de inledande matcherna i Hälsingland, men serieledning efter sex spelade matcher fanns nog inte på världskartan ens hos de mest naivt positiva tänkarna. Många av oss går nog fortfarande omkring och undrar vad det egentligen var som hände då serien drog i gång. Tränare Sjöholm har naturligtvis noga utvärderat saken.

 

-Målet med försäsongen var att möta lag som vi skulle fightas med i tabellen samt lag där vi ska kunna styra spelet. Resultaten var aldrig viktiga även om det är kul att vinna. Sedan hade vi ju möjligheten att träna i Katrineholm och med det försöka vi vara bättre förberedda när serien startade och det tycker jag vi var. Sedan fick vi en liten dipp men det är fullt naturligt.  Vi fokuserade mest på prestationen och hur vi ville det skulle se ut. Gjorde vi det så kommer ofta segrarna på köpet. Tycker vi var mer formtoppade inför seriestart än tidigare och det skulle jag nog säga berodde mycket på möjligheten att kunna förbereda oss i Katrineholm.

 

Lagkapten Lönn, som på många sätt personifierar det hårt arbetande kollektivet IFK anno 2021/22 har även han sina tankar kring den så framgångsmättade säsongsinledningen.

 

-I början av serien så hade vi bra utdelning på fasta situationer vilket gav oss 2–3 mål som vi kanske inte fick hjälp av i andra delen av serien. Dessa mål är helt klart matchavgörande och var en stor bidragande faktor till att vi startade serien med sex raka segrar. Jag upplever att vi inte tänkte så mycket då utan gick på känsla vilket brukar funka bäst.

 

Om vi backar bandet lite grann till våren 2021, så var det ju så att IFK tappade den kreative och offensivt viktiga ytterhalven tillika egna produkten Viktor Spångberg till Västerås. Vidare tappade IFK även den andre halven, den finska landslagsmannen Hirvonen. Den luttrade och erkänt skickliga talangfinnaren Pär Beckne hade därvidlag en svår nöt att knäcka, nämligen att som utomhuslag med mager budget kunna ersätta två landslagsmässiga spelare. Med facit i hand blev ersättaren på den ena halvplatsen Hänninen en lyckträff.

 

-Även om jag visste Hänninens kapacitet överraskade han ändå stort på mig med sitt ytterhalvsspel under säsongen. Tillsammans med Alex Höög och Oskar Hulthammar var han säsongens stora positiva överraskning för mig.

 

Ja, sagda Hänninen knep en ordinarie halvplats och gick från en habil finsk seriespelare till landslagsman under säsongen, och med Viktor Hulthammar på den andra ytterhalven saknades faktiskt inte Viktor Spångberg i någon nämnvärd omfattning, åtminstone inte då laget var formtoppat.

En dipp måste komma efter en sensationellt bra inledning, och för IFK:s del bestod den dels av en rejäl smäll borta mot Västerås, även om laget fortsatte att spela bra fram till jul. Sjöholm har även analyserat orsakerna till den negativa trenden.

 

-Problemen startade efter annandagen med sjukdom och spelare som var borta under nästan en månads tid utan att vi kunde träna vettigt då vi allt som oftast var få på träning. Vi valde ändå att försöka genomföra matcher för att inte behöva spela varje dag på slutet. Lite kanske vi kastade bort en eventuell sjätteplats där men det är ju som det är, alltid svårt när man inte kan träna och återhämta sig som man vill och behöver.

 

Vi som följt IFK under säsongen har noterat en betydande skillnad i effektivitet på de i bandyn så viktiga hörnorna mellan höst och vårsäsongen, något som även kapten Lönn funderat över.

 

-I andra delen av serien hade vi inte samma utdelning och fick slita betydligt mer får att göra våra mål. När det gick lite mer troll i de fasta situationerna så tror jag vi övertänkte lite vilket kanske hade lite omvänd effekt i stället. Men över lag i själva spelet så tycker jag vi gör minst lika bra prestationer stundtals i andra delen av serien som i början på serien.

 

IFK hade ändå skaffat sig tillräckligt poängmässigt utrymme att trots formsvacka och skador kunna vara med i slutspelsracet hela vägen fram, och det var till och med nära att laget kunnat knipa en direktplats till kvartsfinalerna. Nu räckte det inte riktigt hela vägen fram och det fick i stället bli åttondelsfinaler mot kamratkollegan från Lilla Paris, Vänersborg. Efter att ha förlorat borta i den inledande matchen med 4–2, efter att kapten Lönn tagit ansvaret att smälla in två reduceringsbollar mot slutet, kunde IFK gå vidare till kvartsfinal mot Villa efter att ha vunnit med 2–0 hemma på K BYGG Arena. Östergötlands bandystolthet pressade sedan Villa till det yttersta i den första kvartsfinalen, men de blev för svåra i längden. IFK föll ändå med flaggan i topp och trots uttåget ur slutspelet kan de och vi anhängare vara stolta över vad de presterat under säsongen 21/22. Kapten Lönn håller med om resonemanget och utvecklar saken vidare.

-Lagets största styrka det här året upplever jag är att vi har höjt vår lägsta nivå. Vi har hittat sätt att vara med länge i matcher och tagit poäng även då vi upplevt att vår prestation inte varit på topp. Det ligger mycket i att vi till stora delar har spelat ett bra försvarsspel i varje match. Det är egentligen bara Västerås B och AIK B i serien som vi faller ur. Vår största svaghet den här säsongen är att vi gör för lite mål framåt. Det gäller både mål i spelet och på fasta situationer där vi har låg utdelning. Vi har flera matcher där vi tycker prestationen är väldigt bra men det saknas mål framåt för att ta poäng. Exempel på matcher är Västerås hemma som vi förlorar med 0–2 och Hammarby borta som vi förlorar med 2–1.

 

Om vi då återvänder till själva inledningen av denna artikel så befinner vi oss återigen i de stora frågetecknens tid. Vad är det som komma skall? Alla involverade, spelare, klubbchef, tränare och spelare har naturligtvis sina egna önskelistor. Sjöholm, exempelvis, har bilden klar för sig.

-För att bli ett stabilt topplag behöver vi en hall, en utvecklad och mer effektiv offensiv samt att vi ytterligare vässar till vår defensiv.

Kort och koncist kan tyckas. Fredrik Lönn som anför styrkorna på banan funderar naturligtvis även han på vad som krävs.

-Framför allt gäller det att utveckla offensiven samtidigt som vi behåller vår starka defensiv. Den här säsongen har flera motståndare spelat ett lågt försvarsspel mot oss. Det har varit lite nytt för oss så det behöver vi jobba på. Det handlar bland annat om att utveckla och bli tryggare i att spela ett anfallsspel på motståndarens planhalva för att på så sätt kunna bli mer hotande och utmanande. Sen behöver vi förbättra vår statistik på fasta situationer eftersom det är så matchavgörande som det är i dagens bandy.

Medan Lönn och Sjöholm ägnar sig åt aktiv vila så här års har Klubbchefen sin kanske mest aktiva period just nu, även om Beckne alltid är en upptagen man. Laget behöver tillföras spetskompetens och efter signeringen med Bjerkegren letas det nu febrilt efter en målgörare.

-Det är väl så att en effektiv målgörare är det jag främst söker efter, men det är långt ifrån lika viktigt som att vi äntligen får till ett hallbygge. Vi har kommit väldigt långt med befintlig trupp, och med tanke på att de flesta av dem inte har nått sin Peak ännu tyder det på att vi kommer bli ännu bättre.

Så kan vi då äntligen, med denna traditionella säsongssummering, stänga säsongen 21/22. En på många sätt rolig säsong sedd med blåvita ögon, och med prestationer som fått motståndarna att respektera och frukta lagets kapacitet på ett helt annat sätt. Nu hoppas vi alla, trots de obligatoriska bakslagen i hallfrågan, att Beckne lyckas i sedvanlig ordning på värvningsfronten.

Till sist, målskyttarna denna säsong:

Philip Floren 24 

Jonas Enander 21 

Viktor Hulthammar 12

Casper Hänninen 8 

Elias Gillgren 8 

Albin Rohlen 8 

Aleksi Seppänen 8 

Fredrik Lönn 4 

Anders Persson 4 

Artem Feroyan 4 

Oskar Hulthammar 4