08 nov Svensk bandy om 8-10 år?
– Är det bekvämare att idrotta inomhus än utomhus?
– Avskräcker väder och vind föräldrar som skjutsar sina barn till utomhusaktiviteter?
– Är vissa idrotter alltför komplexa att lära sig dvs kräver, förutom intresse, både tid, tålamod och vissa grundförutsättningar? (Det kan t e x handla om att vara på stålskodd fot, på halkigt underlag under kyla, lätt snöfall och samtidigt hantera både klubba och ack, så liten boll!)
I juni 2016 i samband med Svenska Bandyförbundets årsmöte presenterades ett framtidsdokument kallad Strategi 2025. Strategi 2025 är Bandyförbundets övergripande styrdokument. Arbetet med Strategi 2025 har drivits av SBF’s styrelse och kansli och synpunkter på dokumentet har inhämtats brett från hela bandysverige.
I dokumentet framgår att det absolut viktigaste för sporten är återväxten och tillväxten av spelare, lag och föreningar. Vi som är verksamma inom bandyn och är beslutsfattare måste alltid ställa oss frågorna;
– Får det här fler att börja eller fortsätta med bandy?
– Får det här fler lag att börja eller fortsätta med seriespel?
– Ger det här fler föreningar chansen att startas eller överleva?
I Strategidokumentet är målet att 2025 ska bandy spelas på 65 orter (idag 65) och på 75 isytor (73), varav 20 (12) är inomhus. Bandyn som helhet ska ha en tillväxt på viktiga punkter som hallar, tjejbandy, ekonomi, publik, antalet spelare, funktionärer, ledare och medialt utrymme.
I Strategi 2025, som ska nedbrytas i tre kortare planer, 2016-2019, 2019-2022 och 2022-2025, kan vidare noteras följande kvantifierbara mål. Ex
– 7.000 barn (4.800) i rekryteringsverksamhet/Skridskokul
– 50 st 7-mannalag för tjejer (31).
– 20 st F14-lag (6)
– 16 st F-17-lag (12).
– Alla isytor har 11-mannalag för pojkar (64).
– 60 st P16-lag (52).
– 50 st P18-lag (36).
– 20 st P20-lag (10).
– Omsättning 250 mkr i herrarnas Elitserie (163).
– Antalet domare måste bli flera.
För att uppnå ovanstående mål måste alla orter, som har konstfrusen isyta öka sin aktivitet med försvarbar energiåtgång och miljöpåverkan. Alla isytor, konstfrusen eller inte, måste således beläggas med aktivitet. 700 sjöisar blev 350 uppspolade idrottsplatser som har blivit 70 konstfrusna isbanor. Inte undra på att sporten krympt på numerären. Däremot spelas det mer bandy än det någonsin gjorts på de banor som idag lever. Med dessa siffror förstår läsaren att anläggningsfrågan är synnerligen viktig. Inte minst här i Motala där vi envist, och inte sällan otåligt, i ett decennium har jobbat för en hall. Och senast hösten 2018 är den en realitet!
Ibland kan jag imponeras av bandysportens livskraft, som trots en allt starkare konkurrens i omvärlden av nya spektakulära sporter, andra motionsmöjligheter, tusen olika TV-kanaler etc har överlevt. Egentligen är hela föreningsdrivna idrotten ifrågasatt. Bandyn anses av vissa som lite omodern, ibland otydlig – men vi är passionerade, välkomnande, folkliga och äkta. Visst är vi?
Slutligen. Ett försök till att besvara frågorna som jag inledde med. Att ställa frågor är ju enkelt, att besvara dem svårare! Bandy på is, riktig bandy, är kultur. Inte alltid enkelt att lära sig. Det är många kroppsdelar att ha koll på. Redskap i handen och fötterna balanserandes i smala stålskenor på glatt underlag. Dock, med övning och bra instruktion ordnar sig det mesta. Vädret kan förstås både hämma och glädja. Att det är ett hundratal barn på Isstadion/XL Byggarena en mörk novemberkväll i kyligt duggregn och kring nollan, är vardag för vår sport. Men ändock lika fantastiskt.
Bandyn är prisvärd. Den kostar inte så mycket. Varken i utrustning eller i medlemskap i föreningen. (I IFK kostar en årlig tränings- och medlemsavgift kr 1.200 för ungdomsspelare, t o m 14 år).
Summasumarum har vår sport ett stort antal utmaningar att jobba med. Ledarförsörjning, jämställdhet, föreningsutveckling och full fart på våra isytor för att nämna fyra viktiga områden.
Vi syns på XL Bygg arena/Motala Isstadion. Äntligen vinter och is!
//Pär Höckert
Källa; Sv Bandyförbundets Strategidokument 2025
