[lead]Som bekant pågår nu en omröstning för att utse Sveriges bästa idrottsstad.[/lead]

Detta sker för tionde året i rad genom SVT sports försorg. 39 kommuner har kvalat in till slutomröstningen. Bland dem finns bl Falun, Karlstad, Lidköping, Linköping, Norrköping och Sandviken (ny för i år). Kriterierna för att delta i slutspurten är att ha minst fyra lag/föreningar på elitnivå (olika gränsdragning beroende på sporternas storlek) inom totalt 28 sporter. Nässjö och Köping är två som trillat bort till i år. Bästa idrottsstad 2019 blev Partille ytterst knappt före Umeå, som segrade 2018.

Knappast överraskande finns inte Motala med på nämnda lista. Skulle vi idag hamna bland de bästa 100? Föga troligt. Bristen bra idrottsanläggningar och kvalitetssäkrade sådana är stor i vår kommun. Det visar bl den i våras av kommunen publicerade behovsanalysen, vars uppgift var att ”ta fram en prio-ordning för framtida anläggningssatsningar.” I analysen framgick det att flera anläggningar nått sin tekniska livslängd och är i stort behov av renoveringar, nyinvesteringar.

Isstadion anses vara i så akut läge att varken barn-ungdomsverksamhet eller elitverksamhet kommer kunna bedrivas med kontinuitet om inte åtgärder vidtas. Åtgärden att under denna sommar ”lappa-och-laga” is pisten för 5-6 mkr tillfredsställer inte i särskild stor utsträckning kommunens enda elitlag på bollspelssidan. Om detta har jag/vi skrivit otaliga gånger. På tal om anläggningsbrist, så tappar IFK tre av sina mest kompetenta 16-åringar till bandygymnasierna i Edsbyn och Sandviken. Skälet är den drygt halv seklet gamla och slitna anläggningen. Förhållandena är helt sonika för dåliga.  Kostnaden för kommunen uppgår till ca 100,000, – kr per elev och läsår.

Däremot är beslutet om byggandet av ytterligare några konstgräsplaner ett steg på rätt väg. Fotbollen är bred i Motala. På gränsen till platt. När får vi ett superetta-lag förresten? Glädjande är också padelsporten i Motala, den växer med blixtrande fart. När byggs en ny gymnastiksal? Exempelvis vid Vätternskolan. Ekön och Charlottenborg är utsatta områden som behöver stöd. Detta nämndes i behovsanalysen, vilket är lovvärt.

I Motala har vi ett relativt rikt föreningsliv, ca ett 70-tal för närvarande. Dock, som jämförelse har Katrineholm med ett invånarantal på ca 35,000 ett 80-tal föreningar. I Östergötland finns 700 idrottsföreningar.

Befrämja vår hälsa kan vi naturligtvis gör på många sätt. Fysisk aktivitet är inte så dumt. Ibland behövs ingen anläggning för utförandet. Naturen kan vara fullt tillräcklig. Dock är närheten till bra anläggningar viktiga för idrottens utveckling och för dess samhällsnytta. Viktigt både för motions- och toppidrottsutövandet. Ett antal föreningar gör en stor insats genom att till låg ersättning drifta kommunalägda idrottsanläggningar. Mossen och klassiska Norra IP handhas av LSW.  Ett föreningsansvar som ibland kan uppfattas som tungt samtidigt som föreningen bedriver, med uteslutande ideella krafter, en imponerande ungdomsverksamhet.

Motala är inte känt för ”plötsligt händer det” när det gäller idrottsanläggningar. Inte mycket har skett det senaste decenniet. Kan ovan nämnda behovsanalys konkret råda bot för detta? Vissa politikers upprepande om kommunens grunduppgifter, vård-skola-omsorg, är inte nog. Inte ens för oss veteraner. Kommunen måste bli offensivare bl för att få flera unga familjer och skattebetalare att flytta till oss.

Så frågan kvarstår. Är vi bland de 100? Svar nej. Kan vi vara där om några år? Kanske.

För övrigt kan konstateras att IFK tränar på bra under sin försäsong. Lika proffsigt som alltid. Finns det något enda bollspelslag i kommunen som kan mäta sig med IFK med avseende på kvantitet och kvalitet?

Trevlig sommar. Håll dig och Coronaskiten på avstånd!

//Pär Höckert