19 okt World Cup i Sandviken

Senaste veckoslutet har jag varit i Sandviken. I magnifika Göranssons Arena. Tillsammans  med anläggningen i Lidköping är den landets förnämsta bandyhall. (Så här välutrustad hall behöver vi dock inte i Motala, då vår hett efterlängtade Aktivitetshall står klar i oktober 2018? Vi kan nöja oss med något lägre standard..)

Det har handlat om World Cup i bandy. Världens bästa klubblag har varit samlade i dagarna fyra. Och jag har njutit på läktaren. Och frusit. Även inomhus behövs det långkalsingar. Och handskar. 6000 kvadratmeter is kyler.

Detta har sannerligen varit  kulturupplevelse. Timma efter timma. Match efter match.

När man ser så här högklassig bandy önskar jag att alla spelare, pojkar som flickor, hade varit på plats tillsammans med alla våra ledare inom IFK och njutit. Låtit sig inspirerats  och förhoppningsvis dragit slutsatsen; så här bra kan jag också bli. Inte idag. Men imorgon. Ty för att bli duktig och framgångsrik i sport, måste man också se och uppleva bra sport. Inte endast på TV, utan i verkligheten.

Svensk herrbandy domineras, föga överraskande, av hallagen. Dvs av de klubbar som varit på fullstor bandyis sedan inbörjan av augusti. Bl gäller det Sandvikens AIK, Villa- Lidköping och Västerås SK. Dessa tre gick också till semifinal tillsammans med ryska Nefyanik.

Finalen i Sandviken blev en repris av årets SM-final, dvs VSK mot Villa. Slutsegrare blev återigen VSK, som är en stor och tempostark koloss. Trots skador på ett par nyckelspelare vinner man över Villa med hela 4-1. Imponerande. Vem kan stoppa dem i vinter? Möjligen SAIK och tränare Brode’n.

Vad kännetecknar då de bästa lagen? Kortfattat och punktvis vill jag bl a nämna följande:

–    Högt bolltempo och blixtrande skridskoåkning.

–    Passningen adresseras alltid till rättvänd spelare i fart.

–    Många spelare är inblandade, alla aktiva.

–    Alla deltar i defensiven. Alla tar ansvar.

Allra sist. Jag tror på Therese Johaug. Jag tror på att hennes tårar var äkta. Jag tror på att de två senaste norska skidfadäserna (Martin Johnsrud Sundby och Johaug) är just bara fadäser. Gigantiska misstag. Inte något medvetet. Inte något systematiskt.

Grattis också till Linköpings fotbollstjejer. SM- guld. Det är stort!

//Pär Höckert