26 aug 87-laget – läge att vara lite nostalgisk.
Bandy är en säregen och fantastisk sport. Den dödförklarades redan på 1920-talet. Men den har oavbrutet besegrat klimatförändringar och urbanisering. Den har överlevt. Likt katten tycks den ha nio liv. Så även IFK.
Jag har blivit anmodad att plita ned några rader om -87 laget. Svenska mästarna. Som rubriken anger kan det vara tillåtet att få bli lite kollektivt nostalgisk vid detta jubileum. Vår sport kan ju faktiskt vara både återblickande och föränderlig/modern.
Under 1970, 80 och 90 talet fanns inga bandyhallar. Då var det lika förutsättningar för alla. Väder och vind spelade samma roll, oavsett klubbens ort. Det som skilde oss i IFK mot våra konkurrenter var att vi tränade hårt och tufft. Kanske mest och bäst av alla. Dessutom med stöttning av kommun och näringsliv samt naturligtvis en tusenhövdad publik.
Ett bra lag byggs av en blandning av egna produkter och spelare från andra föreningar. Hemvävt är okey, men räcker oftast inte hela vägen. Motalakillarna var stommen i lagbygget. Kittet. En grupp behöver som bekant bl olikheter. Då och då krävs friskt blod. Dock var en grundläggande orsak till framgången att vi fick behålla i princip samma lag ett antal säsonger. Vi blev samspelta och alla visste sina roller.
Efterhand jobbade vi fram devisen/parollen; ”Disciplin, vilja, tålamod”. Snabbt var vi överens om vad detta konkret innebar, så var målet bli bäst. Inget fick stoppa oss. Ingen fick missa ett enda träningspass och vi ställde höga krav på varandra. Och kul hade vi.
Laget bestod av olika karaktärer.
Från burväktare Poppen Pettersson (landslagsman från Torup i Halland), till liberon Robban Danell (allsvensk fotbollslirare i BK Derby), och de lojala backkämparna Stefan ”Sammel” Samuelsson (aldrig skadad) och Peter ”Ping” Bengtsson” (suverän hörnrusare).
Till ytterhalvorna Kjell Edberg (Bollnässon, kreativ och lurig) och lagkapten Uffe Spångberg (också allsvensk fotbollsspelare i BK Derby samt U-landsslagsman, smart och spelskicklig).
Mittfältare såsom Frank Nordlund (kattmjuk skridskoåkning, från Lesjöfors), hårdskjutande och tunge Urban Andersson (från Lesjöfors), Stockholmskisen, gamängen och vänster skytten Håkan Rohlén (iskallt straffmål i finalen).
Forwards såsom Thomas Karlsson (sniper från Hälleforsnäs), fixstjärnan och landslagsspelaren Micke Arwidsson (från Villa-Lidköping), vindsnabbe och kraftfulle Tony Westling, allroundkunnige och skridskoskicklige Thomas ”Pålle” Påhlsson, reservkeepern Jocke Sjögren.
Med många viktiga inhopp i laget fanns Ola Persson ( fin libero och back), Micke ”Pulver” Andersson (notorisk målskytt) och ”Palle” Sandell (landslagsman och framgångsrik även i Vetlanda BK och i Bajen).
På ledarsidan fanns Weikko Persson (slipare), Leif ”Gotland” Holmberg (legendarisk materialare), P-A Jonsson (mv tränare), Stefan Skullman (läkare), Roffe Beckne (lagledare), samt Tommy Svensson (tränare) och undertecknad.
Pär Höckert
Glöm inte att anmäl dig till jubileumsfesten lördagen den 6 september kl 18:00
