29 jan Östgötaderby mot Derby

Med skärpa menar jag att varje spelare är disciplinerad, följer uppgjord strategi och struktur samt ödmjukt tar sin roll. Alltför lagets bästa. Jaget före laget, som det brukar heta.

Svaret på de två inledande frågeställningarna blev nja. Endast stundtals presterade våra blåvita hjältar det spel som efter en lång och mödosam säsong ska ta dem till allsvenskan. Alltför ofta blev det ett envist dribblande av enskilda lirare och påtaglig brist på bredd i spelet. Hursomhelst så blev det den sextonde raka och rättvisa segern (3–0 och 2–0 i halvtid).

Bäst i IFK var ytterhalven Alex Höög. Skridskostark, initiativrik och nu äntligen koncentrerad. Hans 3–0 mål var av hög klass. Snabba och luriga dragningar som ställde hela Derbys försvar.  

Linköpingsgänget Derby, med klassiskt grönt i sin dress, försökte så gott man kunde denna iskalla onsdagskväll. Dock, föga överraskande, utan att räcka till. Men beröm för man aldrig gav upp utan kämpade hela vägen. Dessutom skapade man en handfull skapliga målchanser.

IFK tycks ha gott om högerskyttar, främst Melvin (som fortfarande är skadad och bör sparas till kvalet), Vigor och Alex. Men hur är vänsterskyttet? Vad finns för giftiga alternativ där? Kanske Oskar Nilsson som i matchens slutskede dundrade en hörna i ribban och som hördes över hela LMT-arena.

Bra generella frågor att ställa till sig själv efter avslutad kamp är bland annat; Var jag väl förberedd? Gjorde jag mina kompisar bättre idag? Vad tillförde jag? En dos självinsikt är alltid av godo.

Pär Höckert